Mer om mig

När Vi beslutade oss för att köpa Devil (1/2-år innan köp skedde) fick vi från många bekanta välmenande ifrågasättanden. Var Vi verkligen säkra på vårt val av ras? Visste Vi vilket jobb det skulle bli? Dom kan bli riktiga bestar om man inte ser upp? osv...osv... Självklart tog Vi visst intryck av detta, varför Vi tog oss ordentlig tid att läsa på och diskutera med Belgiska Vallhundägare om rasen. Det var rasens utseende men kanske framförallt dess pigghet, snabbhet, arbetslust samt behov av intellektuell stimulans som gjorde att Vi först fastnat för den. Vi var ute efter en hund med "mycket fart och fläkt" som var träningsvillig och kunde konstatera att Groenendael uppfyllde våra önskemål.

På denna sida kommer Vi att beskriva hur Vi upplever att ha fått Devil som familjemedlem. Hur han reagerar på nyheter, kurser, utställningar, eventuella problem och naturligtvis även de framsteg han gör. Sidan kommer fortlöpande (ca 1 gg i månaden) att uppdateras. Att hitta på sidan är lätt...Här nedanför finns textlänkar som leder till varje nytillagt avsnitt. Av dessa framgår även datum då avsnittet lades till texten.

Trevlig läsning

Hämtningen och första dagen (00-07-12)
Efter två veckor hos oss (00-07-12)
4 månader gammal (00-08-12)
5 månader gammal (00-09-04)
6 månader gammal (00-10-01)
Juldagen år 2000 (00-12-25)
februari 2001 (01-02-15)
1 år och en riktig Nightrunners? (01-04-07)

Första dagen

28/5 var det dags. Efter lång väntan for Vi (Husse och Matte) till Göteborg för att hämta hem vår nye familjemedlem. Vi hade, tillsammans med barnen, varit och tittat på honom 4 veckor tidigare och tiden som förflutit därefter hade känts olidligt lång. Hämtningen gick bra, efter att ha mutat mamma Noja med ett grisöra och skrivit alla papper plockades den lille in i bilen för färd mot nya hemmet i Stockholm.

Efter en lång resa för den lille (som gick över all förväntan) nådde Vi det nya hemmet. Det blev många nyheter för Devil. Inte minst mötet med vår andre hund, Speedy, som raskt var framme för att syna den nye familjemedlemmen. Även om Devil inte träffat Collies tidigare så gick mötet bra (ingen rädsla för andra raser där inte). Det var snarare Speedy som fick fly från den yngre generationens sprittande ben och kliande tänder. Devil var jättehungrig när Vi kom hem och slukade raskt en matportion för att därefter tillsammans med den nya "flocken" bege sig till ett första möte med de nya jaktmarkerna. Ut i skogen för att göra sina behov således. Även detta avklarades utan större problem.

Natten skulle tillbringas i nye mattes och husses sovrum i en för ändamålet byggd sovlåda. Denne övergavs efter ca 5 min då Devils ögon och nos lokaliserat ett av Speedy (slarvigt, han har numer lärt sig gömma dem bättre) kvarglömt halvtuggat gristryne. Därefter hördes ett ljudligt gnagande i ca 15 minuter. Efter att ha tröttat ut käkarna lokaliserade Devil att Husse (speciellt för natten) sov på madrass på golvet. Lokalisering bredvid huvudkudden tyckte Devil var ett betydligt trevligare alternativ än sovlådan. Han sov lugnt hela natten vilket inte husse gjorde bryskt uppväckt som han blev av att något gnagde på hans tumme, ok klockan var halv sex på morgonen.

Dag 2 utforskade Devil (tillsammans med nya familjen) sitt nya hem och dess omgivningar. Devil noterade tacksamt bl.a att Speedy varit lite slarvig med sina tuggben, att familjemedlemmarna missat att gömma sina skor och att uteplatsen innehåller en mycket lockande häck att busa i. Av omgivningarna blev han särskilt förtjust i rastplatsen nr 1, skogen. Det är en gammal naturskog av Bauertyp inehållande många både spännande och roliga platser att utforska. Han blev till och med så till sig att han i ungdomligt övermod skulle imitera ett av Speedy snyggt gjort hopp över en omkullfallen tallstam. Husse fick komma till rask undsättning då vare sig fram eller baktassar nådde fast mark efter detta försök.

Vi testade även en av Mona Thorsen (kennelägaren) utlärd metod för att lära honom sitta "knytennävetricket". Redan denna första dag lärde han sig sitta när Vi knöt näven (eller så var han så trött att han satte sig så fort Vi stannade).

Sammanfattningsvis gick allt (hemfärdsdagen samt dag 1) över förväntan. Devil uppträdde inte alls ängsligt utan var snarare hela tiden full av upptåg. Han uppvisade dessutom redan då en (åtminstone för oss) förvånande öppenhet mot alla han träffade.

Tillbaka

Efter två veckor

Två veckor senare, hur det går för oss och den lille? Det är ju en stor omställning med en ny "flockmedlem", speciellt med en så livlig krabat som Devil. Allt går dock jättebra, Devil verkar ha funnit sig mycket väl tillrätta och Vi andra i "flocken" är fortfarande lika begeistrade över honom. Vi blev dock först lite oroliga över Speedys uppträdande de första dagarna. Han uppträdde (när han väl insåg att Devil skulle stanna) svartsjukt och ville liksom inte riktigt acceptera den nya konkurrensen om familjemedlemmarnas gunst. Vi ägnade honom mycket uppmärksamhet för att visa att han inte skulle bli bortglömd. Det tog 4 dagar, sedan kom vändpunkten, Devil måste ha trott att "den där lite griniga saken" måste ha blivit tokig, eftersom han frivilligt kom med en boll i munnen och ville leka med honom. Efter detta har det gått jättebra, Devil är numera fullt accepterad, till och med som lekkamrat till den store, skönt!

Annars är det mest social/miljöträning och lek som gäller för närvarande. Under sina första veckor hos oss har Devil stött på så skiftande saker som, 4 groenendaeltikar, schäfer, 2 st Grand Danois, 2 små bjäfsiga saker av mopskaraktär, labradorer, ett helt stall fullt med hästar, hela traktens ungar och det verkliga kraftprovet, en hel skock med beundrande "tanter" från husses jobb. Allt har passerats utan att lämna några synliga men hos honom. Speciellt stolta blev Vi över hans uppträdande bland "tanterna", efter att ha hört orden...vad söt han är..han ser ju ut som en liten nalle...guuud vad gullig, till leda somnade han tryggt i Mattes famn till synes omedveten om den uppståndelse han var orsak till.

Han är en kaxig liten herre som inte låter sig skrämmas så lätt. Vid sitt andra besök på lillmattes ridskola höll han en hel lektionsgrupp i schack. Det som från början lät som en irriterande hosta har nämligen utvecklats till ett fullt igenkännbart skall. Det hela slutade med att ridläraren stoppade lektionen och sade till att hästarna, måste få kolla lite närmare på den där "svarta saken" som hela tiden låter. Efter inspektionen förflöt lektionen lugnt..och matte höll i en ivrigt svansviftande sak (som var väl medveten om sin insats för dagen).

I skogen trivs han bäst när han får lägga sig i bakhåll för Speedy (Ja, han får följa med på några kortare promenader per dag). Invaggad i tron att han har lejonblod i sina ådror kan han, från ett utgångsläge från ormbunkarna, komma i full fart och attackera Speedys hårman som lyser frestande vit. Lyckas han då fånga en trofé (i form av hårtuss) bärs denna i en överdrivet stolt gång. Speedy låter honom hållas, åtminstone tills det blir för vilt, vilket väl visar att även han accepterat Devil.

Numera behärskar Devil att sitta så fort husse knyter näven, börjar även reagera på ordet "sitt" så smått. Han har även börjat lära sig ligga ned med samma metod, vilket lärsinne! Han har också lärt sig att Devil betyder..."kom så får du godis eller en uppmuntrande klapp". Skämt åsido, han har lärt sig att lystra till sitt namn och kommer 9 ggr av 10 på inkallning direkt, vilket Vi självklart uppmuntrar. Koppel är en synnerligen tveksam uppfinning som han dock motvilligt accepterat sedan han insett att kliandet inte har någon effekt på halsbandet, finns dock mer att lära där.....

Trots vissa ännu ej övervunna brister, i form av bl.a omflyttning av familjens skoförråd till egen filt, nattliga väckningar medelst gnagande på husses eller mattes kroppsdelar och ett fortsatt överdrivet intresse för Speedys tuggben, har han blivit en älskad familjemedlem hos oss alla.

Tillbaka

4 månader gammal

Liten börjar bli stor. Det är mycket som hänt under de två månader Vi haft Devil hos oss. Vi har kunnat konstatera att vårt första intryck av Devil var riktigt. Han ÄR en pigg krabat som är mycket villig till såväl lek som bus.

Devil är dessutom (speciellt nu med tandbyten i full gång) MYCKET tuggvillig, så till den milda grad att vardagsrumssoffan och hela skosamlingen och....ett tag började se mycket attraktiva ut i hans ögon. Även om Vi älskar den lille vill Vi ju inte ha hela huset söndertuggat. Vi kan ju dessutom inte jämt vara närvarande och "byta ut" när tugglustan plötsligt slår till, hur göra? En arbetskamrat till husse kom med förslaget att smörja in de tuggbegärliga sakerna med Vademecum, vilket effektivt (utan andra biverkningar än att möjligtvis familjens strumpor skulle kunna börja dofta kraftigt av mint - vilket ju i sig skulle vara en klar förbättring) skulle stoppa hans begär efter de eftertraktade föremålen. Detta lät ju sunt och säkert varför en flaska Vademecum införskaffades och insmörjning av skoförråd skedde.

Och se, det fick viss effekt!

Vi stoltserar numera som ägare till hunden med Huddinges fräschaste andedräkt!..... och går fortfarande omkring med tuggmärken i skorna! Vi har således lärt läxan att (åtminstone för tillfället) se till att Devil, när Vi inte är närvarande, inte kommer åt saker Vi vill ha kvar.

Devil har haft vissa tillvänjningsproblem så här i början av karriären. En av de saker han haft svårast för är att lära sig se klotången som något nödvändigt ont. Hans beteende när denna kom fram orsakade oss mycket huvudbry, hans läten vid dessa tillfällen var att jämställa med de ljud som kan frambringas i en sämre amerikansk skräckfilm...HJÄLP de mördar mig...LÅNGSAMT!.... Det gick så långt att något måste göras åt saken. Han var närmast omöjlig att klippa. Rådfrågning av bekanskapskrets m.fl skedde således ånyo. Vi fick råd om allt ifrån att klippa klorna när han sover (Veterinärens råd) - "oj vad fort man kan vakna!!" - , kela med honom hela tiden och försiktigt passa på att klippa en klo för att visa att det inte är farligt - "medförde ogillande blick som klart antydde att just kloklipparen var den opålitligaste jäkel han stött på" -, visa vart skåpet skall stå, d v s att han inte har något val och att Ni bestämmer.

Vi har funnit att det sista rådet är det bästa, åtminstone för oss. Han fick skrika ett par gånger..men har sedemera lugnat ner sig kraftigt då han insett att detta "teaterspel" inte hjälper.

Koppelträning har det blivit mycket på slutet, då Devil inte kunnat gå för mycket lös under semestern. Detta börjar numera flyta på riktigt riktigt bra. Han kommer numera frivilligt på inkallning, även om det står klart för honom att uppkoppling kommer ske. Dessutom kan han numera gå riktigt fint i koppel, utan att dra för mycket (om inte en valp dyker upp förstås).

Devil har vid ett par tillfällen visat att han är en tuffing som behöver en fast och tydlig ledning. Dessa tillfällen har hittills alltid inkluderat ingredienserna tuggben och ngn familjemedlem. Han har vid ett antal tillfällen morrat ifrån rejält när ngn kommit honom för nära under tuggsituation. Vi har vid dessa tillfällen på ett klart sätt visat att Vi inte tolererar sådant uppträdande. Han har helt enkelt vänts på rygg och fått ge upp inför husse eller matte. Efter några gånger på detta vis har det blivit bättre. Vi får numera ta ben ifrån honom när han tuggar...utan ljudliga morrningar.

Även om ovanstående kanske låter som om Groenendael är en besvärlig hund är fallet inte så. Han är en glad, pigg, lekfull, läraktig och charmig (ej längre så liten) sak. Nu när semestern är över väntar en fullmatad höst. Denna inkluderar första kurserna på brukshundsklubben, första utställningar mm. Mer om detta i nästa uppdatering.

Tillbaka

5 månader gammal

Mycket har hänt på bara en månad. Den förr så mjuka och ulliga valppälsen har bytts ut mot en mer strävhårig "machovariant". Samtidigt har tandlossningen tagit ordentlig fart. Devil själv har inte märkt så mycket av detta utan fortsätter envist tugga sönder husses skor, samtidigt som hans andedräkt blir friskare och friskare. Den gångna månaden har också antalet "konfrontationer" kraftigt minskat i antal.

Vi har dock gjort en förvånande upptäckt. Devil verkar sakna god smak! Han blev häromdagen riktigt rasslig (trög) i magen. Vi försökte komma på vad han ätit, men kom inte på något speciellt konstigt. När han slutligen gjorde "stort" kom förklaringen. Ut kom nämligen ett halvt skosnöre, en halv söndertuggad skosula samt en golfpeg!! Storsanering av lägenheten påbörjades straxt därefter! OCH VI SOM SÅ VINNLAGT OSS OM ATT INFÖRSKAFFA SMAKLIG HUNDMAT!

Annars har Devil under den gångna månaden fått flera nya hundkompisar. Vi blev inbjudna till en groenis/terv-träff för ringträning, arrangerad för valpköpare av ett antal kennelägare, här i Stockholm. Besök på denna skedde och misstanken bekräftades...De som skaffat så trevliga raser är själva trevliga typer...åtminstone de som Vi stötte på. Devil var också nöjd...det fanns ett flertal valpar på träffen..däribland 2 st Groenendaelhannar jämngamla med honom. Han sov gott på hemvägen, kan Vi lova.

Ringträningen var mycket nyttig och för oss välkommen, helgen därpå gjorde nämligen Devil debut i utställningsringen. Resultatet blev ett 1:a pris, HP samt BIR. Gissa om Vi var nöjda med detta! Devil bekymrade sig själv inte så mycket utan tog det hela lugnt. Nu väntar fler valputställningar samt fler belgarträffar, bl a ett träningsläger arrangerat av Mona Thorsén. Kommer att bli kul, såväl för oss som Devil. Ev skall husse stå för matlagningen på den sistnämnda träffen så det kanske inte blir så kul för de övriga deltagarna dock......

Tillbaka

6 månader gammal

Så har ännu en månad strax passerats. Denna har varit intensiv på alla sätt och vis. För Devils del har månaden bl.a inneburit en till utställning samt påbörjad valpkurs.

Först utställningen: Denna gång på Nynäshamns brukshundsklubb. Gick inte lika bra som premiären, Devil kom tvåa (utan HP). Nåväl, den valp som vann är också jättefin, så placeringen var inte för svår att smälta.

Valpkursen har påbörjats. JÄTTEKUL tycker Devil, äntligen ett nytt ställe där man får träffa MASSOR av andra busiga och lekvilliga valpar....Allt vore toppen om det bara inte vore för mattes envishet.. att ständigt försöka få honom "till att göra saker". Ena gången ska han gå rakt emellan alla valpar...och får inte ens lukta på dom..nästa gång skall han gå rakt förbi ett MYCKET väldoftande köttstycke...UTAN ATT FÅ TA DET!!! Konstiga människor det här, ser han ut att tänka.
Det går, trots hans invändningar enligt ovan, jättebra för honom..han lär sig nya saker varje gång. Han har under den här månaden blivit mycket träningsvillig. En valpkurs är ju inte bara att gå till klubben en gång i veckan utan inkluderar ju också div träningstillfällen däremellan (åtminstone tycker husse och matte så). Så fort han märker vart vi är på väg stiger förväntningarna hos honom. Han riktigt utstrålar en vilja att få jobba. Emellanåt dristar husse eller matte (vid dessa träningar) sig till fräckheten att träna med Speedy. Vid dessa tillfällen brukar Devil börja skälla och yla... VAD ÄR DET MED ER???JAG VAR JU INTE KLAR!!! Husse och matte bryr sig dock inte så mycket om honom utan säger att han skall lära sig koppla av emellanåt...När han ånyo får komma ut på planen sätter han högsta fart...han måste ju ta igen den tid han förlorade när Speedy fick uppmärksamheten..

Skämt åsido...det är jätteskönt att Devil gillar att träna...Han gillar allt ifrån bus, lite lydnad till uppsök..Nästa helg blir det läger i Gtbg med ännu mer "prova på"..då skall han få testa både spår och sök...Han kommer säkert gilla även både dessa saker.

I hemmet är det mesta sig likt, Devil växer lika stadigt som familjens skoförråd decimeras (det händer att vi glömmer ta bort skorna). En natt hade Devil rena "julafton" han hittade en hel bal med toapapper. Morgonen därpå låg en utmattad men nöjd och glad hund i en hög av konstgjord "snö" (det är otroligt att toapapper kan rivas i så små bitar!) Devil kunde inte förstå varför husse och matte var så sura den morgonen..han hade ju varit jätteduktig!

Det är dock svårt vara sur på honom för länge..han är för härlig för det........

Tillbaka

Juldagen år 2001

Juldagen har alltid, hos oss, varit en speciell dag då man kan ligga och dra sig efter julaftonens eskapader. Så också denna juldag?
06.52 vaknar husse av den omisskänliga doften av rökt oxben (modell större). Det är Devil som listat ut att det bästa?? sättet att få lite "action" så här på juldagsmorgonen är att helt sonika hoppa upp i husses och mattes säng och rapa husse i rakt i ansiktet! Doften kommer sig av att julaftonen bland annat inbringade honom ett STORT rökt oxben. Till den lille svartes glädje fungerade knepet, 20 minuter senare svassade han och Speedy glatt fram på första morgonpromenaden. Devil har således numera klarat av sin första julhelg...Höjdpunkten för honom var nog julstöket före, när skinkan plockades ut ur ugnen satt både han och Speedy så längtansfullt stilla (ca 1 1/2 m från spisen) att man vid en snabbare titt kunde ta dom för två egyptiska stenstoder....det enda som röjde att det rörde sig om två levande varelser var det förväntansfulla sniffandet som fyllde rummet. Självklart fick de vara med och provsmaka en bit...

Devil har också fått stifta bekantskap med en tveksam figur iklädd röda kläder, röd luva och vitt skägg. Denne hälsades med vilt skällande....(han ser ju om inte direkt farlig ut så åtminstone väldigt skum!). Skällandet fortsatte tills det framgick att där också fanns något för honom....glatt svansviftande kunde Devil 15 minuter senare konstatera att hans vakenhet och skällande inbringat ett knippe av såväl gristrynen som grisöron (om än inslagna i bjärt presentpapper?)....och husse och matte som säger att det inte lönar sig att skälla!

Devil befinner sig numera i "slyngelåldern". Mycket skällande och stundtals mycket ohörsamhet och bortglömmande av vad han tidigare lärt sig ingår numera i hans register...Busig är ett understatement, om han kunde skulle han busa dagarna i ända. Han älskar att träna på brukshundsklubben och har numera genomgått såväl valpkurs som grundlydnad 2. Nästa steg är lydnadskurs 1 vilken startar inom kort. Hans "glömska" visade sig bl.a sista kurstillfället på grundlydnad 2. Mattes tålamod prövades starkt av en livlig svart slyngel som vid platsliggning plötsligt fick för sig att kommandot betydde "sitt kvar"...med betoning på sitt! Nästa övning var just "sitt kvar" vilket i Devils öron lät precis som "ligg" varför han plötsligt lade sig ner. Kommandot "hit" betydde denna dag...varför tar du inte och springer iväg och busar lite med Zeus?...vilket han till Zeus (en jämnårig schäferhanne som är lika leksugen som Devil) glädje också gjorde...Tilläggas bör att detta är grundmoment som Devil vanligtvis behärskar riktigt bra. Nåväl det ingår tydligen i åldern..

Devils bärsärkagång i hemmet har glädjande nog avtagit kraftigt sedan husse började ta med honom till sitt nya arbete. Just detta att slippa vara ensam var tydligen vad som behövdes, numera prövar han dagtid tålamodet hos husses kollegor då leklusten blir för stor. Ett vanligt tillvägagångssätt är att hämta leksak och gå fram och puffa på någon av de som sitter vid skrivborden. Ohörsammas denna, enligt Devil, tydliga uppmaning följs denna av ytterligare en knuff....ohörsammas även denna följer ett mildare nafs någonstans i midjenivå tills rätt effekt uppnåtts, dvs att kampandet kan börja. En av husses kollegor har gjort misstaget att kampa en hel del med Devil och är därför favoritobjektet för slyngelns trakasserier. Dock ett mycket villigt sådant. Det är fler än vi som fallit för Groenendaels charm!

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ..ÖNSKAR SPEEDY OCH DEVIL

Tillbaka

Februari 2001

Februari 2001, Devil är 10 månader gammal och inne i värsta spökåldern.  Detta i kombination med hans sällskaplighet har lett till ett antal missförstånd. Så fort Devil ser en hund vill han genast fram och hälsa (vem vet, kanske kan det bli lite bus?). Han börjar därför genast skälla och yla för att varsko och riktigt visa den tilltänkte lekkamraten att här finns minsann en likasinnad. Han har därmed gjort en kraftig missbedömning. Visserligen brukar hans läten genast väcka uppmärksamhet från den andre med hundstatus, dock brukar ylandena dessvärre för Devil också väcka misstänksamhet från hundens husse  eller matte. Trots att Devil tror att han fortfarande är oemotståndligt liten och söt (söt är han fortfarande men inte liten) brukar de flesta vi möter bara se en stor svart skällande best som man naturligt nog inte vill att sin älskling skall behöva konfronteras med. Hans uppträdande leder därför till att han får hälsa på ett betydligt färre antal hundar än tidigare.  Samtidigt har naturligtvis vi (husse och matte) fått intensifiera träningen med honom i syfte att få honom att förstå att han måste kunna uppträda hyfsat även när han möter andra hundar. 

Devil är annars fortfarande mycket träningsvillig och läraktig. Han älskar att åka till hundklubben och träna. Konstigt nog uppför han sig inte alls som ovan på hundklubben, Det verkar som om han vet med sig att här gäller andra saker. Ett misslyckande från vår sida naturligtvis, han skall kunna uppträda likadant i vardagsmiljö. Nåväl, vi håller på att träna bort detta i dagsläget. Träningsmässigt har han blivit jätteduktig på baskommandona samt spårning som nog är det roligaste han vet. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att det finns lite blodhund i honom.

Annars tillbringar såväl Devil och Speedy de flesta dagar på husses jobb där de enligt elakt förtal tillbringar merparten av sin tid med att skälla ut husses kunder, tigga kaffebröd från husses kollegor samt pinka in revir i kvarteren runt kontoret. Matte börjar så smått bli orolig över detta med kaffebrödet. Pavlovs teorier har nämligen visat sig stämma väl på såväl Goenendaelska ungtuppar som betydligt äldre och visare Collieherrar. Minsta lilla skrammel från kaffebryggaren på kontoret kan numera väcka den djupaste sömn samt framkalla två blickstillasittande hundar som med bedjande blickar försöker få fram budskapet att  "Matte och husse har glömt mata mig två dar i sträck!". Tilläggas kan att den värsta boven i dramat är densamme som med jämna mellanrum uppvaktas av Devil med kamptrasan i munnen. Dessvärre för matte har husse och hans kollegor upptäckt en förträfflig Pizzeria i närheten av kontoret. Detta har fått den oväntade bieffekten att den lille svarte blivit väldigt intresserad av platta vita kartonger, något som inte varit till glädje i hemmet där pappersåtervinningskassen allt som oftast står framme. 

Således, fortfarande mycket jobb med Devil som numera blivit riktigt ståtlig och maskulin. Samtidigt är det mestadels fortfarande väldigt roligt att jobba med honom. Han är en härlig hund!

Tillbaka

1 år och en riktig Nightrunners?

Devil har just fyllt 1 år och är numera en stor respektingivande junior (63 cm i mankhöjd)  uppfylld av bus och med glimten i ögat. Den värsta spökålderna har lagt sig och han kan numera (oftast) möta andra hundar på promenader utan att bete sig som en best. Hans umgängesliv har därmed fått sig en knuff uppåt igen.

I ettårspresent fick Devil, från barnen, en pipboll. Bollen, i kraftig hårdplast, var utformad som ett katthuvud och gav ifrån sig jamande läten vid rullning. Devil tyckte detta var jättekul i ca tio sekunder. Därefter bestämde han sig för att få stopp på oljudet och började tugga. Bollen, eller rättare sagt slamsorna av bollen, fick kasseras ca 5 min efter det att barnen gett honom den. Han får fortsättningsvis hålla sig till ben, grisöron etc i presentväg. 

Devil har sedan senast blivit utställd på Belgiska vinterspecialen. Resultatet blev som senast, helt ok vitsord, ren 1:a i bedömningen. Dock fick han ånyo se sig slagen av A Te Ells Monsieur Pascha vilket är en kanonfin hane, så det tar han och vi med ro. 

Lydnadskurs 1 är strax avslutad och Devil har under denna kurs (och eminente kursledare Lena) gjort jättefina framsteg. Det är verkligen kul när man börjar kunna ana vilken kapacitet ens hund har. Vi tränar numer (till Devils glädje) relativt ofta. Matte har lärt känna en hel del såväl trevliga som kunniga instruktörer på Södra Brukshundsklubben, som stöttar och ger råd såväl beträffande lydnad som spår. Devil kommer också få gå kortkurser i såväl spår (som han älskar) som rapport under våren, ska bli kul!

Beträffande lydnaden fick vi häromdagen ett tips på hur detta skall kunna ske såväl snabbt som med bred höjdmarginal. Grannens katt "Maja" gick nämligen förbi tomten när Devil var ute. Vi, som trodde staketet var satt med god marginal blev vittne till hur "vår lille" med en rivstart satte nytt höjdrekord innan vi ens hann kommendera "NEJ!" Infångning gick dock därefter smidigt, vi har ändock visst pli på honom. Undrar om det betraktas som fusk att ta Maja med på tävlingar?  

Husse och Matte  fick i dagarna funderingar på att starta en opinionsgrupp i syfte att åldersmärka videofilmer för hundar! Det är skamligt att ingen tänker på de unga hundarnas lätthet till påverkan av olämpligt innehåll i filmer! Våra barn har nämligen, efter visst tjat, blivit ägare till Lady och Lufsen 2 "Ludde på äventyr". Denna har säkerligen redan genomtittats 10 ggr (ofta med Devil på plats under soffbordet). Trots att Devil mestadels vid dessa tillfällen verkat vara i slumrande tillstånd har han uppenbarligen tagit så stort intryck av "Luddes" funderingar om livet som vilthund (utan en massa krav och tjat från hussar och mattar) att han beslutat sig för att "göra slag i saken" och prova på själv.

Således, under sen kvällspromenad passade han lämpligt på att avvika från flocken (och Matte). Matte och Husse genomletade större delen av södertörn, per fot och bil, kontaktade polisen mm utan att kunna återfinna den "lille". Slutligen, när vi nästan gett upp hoppet att återfinna honom (efter ca 2 timmar) stod han på samma plats han avvikit ifrån, till synes oberörd av de, för oss okända, äventyr han varit med om. Vi blev för glada för att vara arga på honom, även om han tiden därefter fått gå i koppel betydligt oftare än förr. Vi kan således konstatera att Devil, liksom mamma Noya, är en riktig Nightrunner!

Tillbaka